Så hände det äntligen då - "hundringen" är fångad! Jag och min gode vän och provfiskekollega Magnus Bjurman bestämde oss för att "hyvla" ut provfiskestationerna på Orsasjön sent igår kväll (provfiske som utförs i kontrollprogrammet för öringen i Orsasjön/Siljan på uppdrag av Fiskeriverket och Regleringsföretaget). Vi lastade ekan med nät och nätflöten, men givetvis smögs jerkspöt med. På vägen ut till stationerna gjorde vi ett stopp (som skulle bli oförglömligt) för att svinga lite jerks. Det tog inte många kast med papegojan innan Bjurmans ansiktsuttryck förvreds till en grimas som utstrålade barnslig lycka och en mun som darrande formade orden "vilken jävla smäll". Efter en relativt segdragen kamp, och utan håv och munklo, så landade Bjurman sin vackra jerkgädda. Vi dividerade en aning om huruvida detta kunde vara den första gäddan som vi kunde "regga" i vår lokala hundraklubb. Dock saknade vi såväl måttband som övrig utrustning - vi skulle ju för fan bara lägga ut näten. Gäddan fick möta sin skapare på grund av vår för kvällen amatörmässiga utrustning. Ett par kast senare högg det åt mig på en Mass Maruder (ett ytbete), jag gjorde ett dåligt genomtänkt mothugg och ryckte jerken bort från henne. Jag bytte snabbt till en papegoja och hon bet då direkt och jag fick mig en åktur som jag sent skall glömma. Och det var inte bara jag som fick en åktur - även den gamla Siboekan transporterades av gäddan! Efter ett flertal ursinniga rusningar och tafatta försök att grabba gäddan (och svordomar för avsaknad av lämplig utrustning) lyckades till slut Bjurman få in gäddan i ekan - 100-klubbaren var nu definitivt glasklar! Nu låg det två större gäddor på ekans botten och samvetet började att grumlas, men trots det kunde vi i vår iver inte låta bli att dra några kast till. Först hakade Bjurman ytterligare en skaplig gädda som dock lossnade efter ett par meter och därefter bet en riktig madam i papegojan åt mig i ett mycket spektakulärt hugg (som nästan gav upphov till blåstömning), men även denna slet sig efter en kort men intensiv kamp. Vi spekulerade kring storleken på denna och uppskattade henne till 110 cm+. Och vi konstaterade att det var tur att dessa två gäddor behagade lossna. Vi beslutade att avbryta fisket och lade ut näten istället. Väl hemma visade det sig att Bjurmans gädda var 97 cm emedan min var 106,5 cm. Bjurman hade gissat att de var 97/107 - vilken klåpare! han hade fel på en halv cm på 203,5 cm gädda - har man fisköga så har man! Den lärdom vi drar av detta är att antingen lägger vi ut provfiskenät eller också så fiskar vi och har utrustning för det! Jag ber alla om ursäkt för att inte dessa fina gäddor returnerades så att fler kunde fått känna på dem. I övrigt kan jag berätta att den största gäddan hade kraftigt skadad överkäke - en stor del saknades faktiskt - troligen som en följd av gäddsax och dessutom saknade hon bröstfena på samma kroppssida som den skadade överkäken (mekanisk skada). I övrigt ber jag alla gädd-freaks att regga sina "hundringar" i klubben - jag vet att t ex P-Å, Jon Wilander, Daniel Johansen m. fl. säkert kommer att lura en mängd sådana i sommar/höst. Men hur det än är med det så vill jag göra Er uppmärksam på att jag var först..... Nästa delmål för året när det gäller gädda är nu 110 cm och en fluggädda över 100 cm. Och till Bjurman vill jag som avslutning bara säga - KÖP ETT EGET JERKSPÖ!!!

Anders Bruks

Tillbaka