Unnån
rinner upp i de höglänta, fjällika och extremt sjöfattiga områdena vid
Andljusvarden och Våmhuskölen i Mora kommun och avrinner ned till Ore älv i
Hansjö. Unnån utgör i de övre delarna en viktig livsnerv i ett övrigt mycket
kargt landskap.
Unnån
rinner upp i de höglänta, fjällika och extremt sjöfattiga områdena vid
Andljusvarden och Våmhuskölen i Mora kommun och avrinner ned till Ore älv i
Hansjö. Unnån utgör i de övre delarna en viktig livsnerv i ett övrigt mycket
kargt landskap.
Unnån är Ore älvs största biflöde och har utgjort en viktig del i den omfattande flottningsverksamheten som fanns i Ore älvs avrinningsområde. Hela 13 % av timret som nådde Orsasjön härrörde från Unnån.
I spåren av flottningsverksamheten påverkades Unnån av stora förändringar, ån rensades och schaktades, bitvis har den sprängts sönder, timmerledare har anlagts, hålldammar har byggts mm. Allt detta har varit till men för såväl den fysiska miljön som organismlivet och då främst salmoniderna harr respektive öring.
Förutom en
fysiskt sett svårt skadad biotop har även vattnet i de övre delarna drabbats av
en relativt svår försurningssituation. Försurningsskadorna har under flera år
bekämpats med massiva kalkningsinsatser, såväl doserare som sjökalkning och
bäckzonskalkning har tillämpats. Försurningsproblematiken åtgärdades ytterligare
till 2005 genom massiva (och kostsamma) insatser genom en nyetalbering och en
ombyggnation av kalkdoserare och idag är förhoppningen att en stor del av dessa
problem är eliminerade åtminstone i huvudflödet. .
Unnåns fysiska miljö har restaurerats efter flottning i hittills fyra etapper, etapp 1 1998, etapp II 2000, etapp III 2002 samt etapp IV 2005. Kvarstår idag gör smärre avsnitt i de övre delarna samt den nedre delen.
Utmärkande för Unnån är dess låga sjöandel, vilket medför att vattendraget är mycket flödeskänsligt (något att tänka på vid fisket). Andra utmärkande karaktärer är den höga dräneringstätheten, dvs. mängden vattendrag (småbäckar och åar) som tillrinner huvudflödet. Men mest utmärkande är dock den jämna fallhöjden – på hela vattendragets sträckning är det strömmande karaktär – inga egentliga sel eller lugnpartier förekommer, vilket måste betraktas som unikt.
Fiskbestånden i Unnån domineras av harr och öring. Även bäckröding, elritsa och stensimpa är frekvent förekommande. Övriga fiskarter som ytterst sporadiskt uppträder i vattendraget är lake och gädda. Även rundmunnen, bäcknejonöga, förekommer.
Uppströms bron i Unntorp råder totalt fiskeförbud i Unnån. Detta för att säkra reproduktionen av öring.
Djupån är Unnåns största biflöde, och även detta vattendrag har sina källor i Mora kommun där den benämns Näckån.
Även detta vattendrag har ställvis påverkats relativt kraftigt av flottningsverksamhet vilket t ex visar sig genom gamla dammrester, stenledare mm.
Djupån restaurerades efter flottning 2004.
Fiskbestånden i Djupån har en artsammansättning helt lik den i Unnån.
Sen slutrensningarna av vattendragen (1960-talet) har fisket varit av mycket lokal karaktär, dvs. det har varit relativt gott om harr och öring på de områden som erbjudet lämpliga habitat. Dessa har givetvis varit frekvent besökta av fiskarena.
Efter flottledsrestaureringarna har denna bild förändras radikalt och numer finns goda fiskeplatser i det närmaste överallt på upplåten sträckan.
Harrens respons på åtgärderna har varit frapperande goda, och åtminstone till kvantitet är fångsterna idag att betrakta som höga, dock är medelstorleken alltjämt relativt låg (man skall dock vara medveten om att harren växter mycket sakta efter den nått könsmogen storlek och att man därmed inte kan vänta sig en explosion av större harr) även om harrar över 50 cm rapporterades sommaren 2006.
Öringens respons har inte varit lika påtaglig även om fångstchanserna har ökat betydligt i de nedre delarna av ån. Troligt är att tätheterna av öring hittills påverkats negativt av vattenkvaliteten i de övre delarna (ett problem som förhoppningsvis skall vara åtgärdat nu). Öringen blir relativt stor i vattendraget och fisk på 55 cm rapporterades 2006 (den är returnerad och simmar alltjämt i ån).
Djupån uppvisar vid vissa tidpunkter och vissa flöden ett relativt bra harrfiske emedan öringfisket här bedöms vara svagare än i huvudflödet Unnån. Harr på 45 cm har rapporteras i fångsterna.
Harrfisket som är tillåtet från 1 juni är som bäst i skolavslutningstider och fram till midsommar samt från ca sista veckan i augusti och september ut. Under juli och augusti brukar sällan Unnån göra någon glad dessvärre (förutom på sjunkande flöde efter någon kraftig regnperiod).
Öringfisket som är tillåtet fram till 31 augusti är som bäst i just när vårfloden sjunkit undan och sen fram till midsommar. Ett tips är nattfiske på öring just före midsommar – det kan ge oförglömliga duster.
Några egentliga fiskplatser värda att peka ut finns inte, men fiskarena har i princip 35 km att bedriva sitt fiske på i Unnån och ca 9 km i Djupån.
Unnån och Djupån är liksom andra vatten med naturreproducerande harr- och öringbestånd känsliga för högt fisketryck och något som vi måste vårda långsiktigt därför uppmanas fiskarena att fiska varsamt och följa det regelverk som är utfärdat.