Orsa Soptipp

Baserat på vad ”vattenvårdaren” efterlyste i Kölvattnet av vad Centerns starke män påstod angående läckage från soptippen och kopplingen till Stackmoradammen, och vad dagens insändare i MT (091021) antyder i samma fråga, så känner jag mig manad att reda ut och förklara vissa saker ang. läckage av skadliga ämnen från gamla soptippar, lakvatten, vattnets egenskaper, grundvatten och grundvattenflöde samt hur olika föroreningar beter sig när man antingen höjer eller sänker grundvattennivån.

Vår soptipp, eller återvinningsstation som den idag heter, bär samma karaktär som gamla soptipparna i Sverige generellt sett, nämligen att de ofta är lokaliserade utan någon som helst tanke på riskerna för föroreningsspridning. Verkligheten är att många kommuner står inför mycket stora problem pga gamla ”sopsynder” – eftertankens kranka blekhet...... Idag skulle nog ingen (får man ju hoppas...) få för sig tanken att etablera soptippen där den är belägen.

Lakvatten från ett avfallsupplag kan beroende på vad soptippen innehåller givetvis förorena mark och vatten. För att reda ut begreppen så skall man vara medveten om att definitionen på lakvatten är nederbördsvatten som sipprar ned genom soptippen och läcker ut längre ned i marken och ofta förenar sig med grundvattnet. Jag vill understryka att lakvattenproblematiken i sig inte är kopplad till Stackmoradammens vara eller inte vara. Däremot så är närheten till grundvattennivån av relevans när det gäller dammen och därmed för lakvattnet indirekt och då avseende den längd det vattnet behöver färdas för att nå grundvattnet. Är det bra att lakvattnet har nära till grundvattnet? Det verkar väl inte optimalt va?

Vattenmolekylen är en enastående skapelse med en mängd egenheter vilket ger stor betydelse för hur vattnet fungerar i miljön. En utmärkande egenskap som de flesta är bekanta med är att vattnet är som tyngst (tätast) vid +4ºC (det är ju t ex därför en sjö inte bottenfryser). En annan avgörande karaktär som inte är lika allombekant är att vattnets molekylstruktur utgörs av en sk dipol. Utan att gå in djupare i detta så kan man grovt sett säga att denna egenskap gör vattnet till ett strålande lösningsmedel för salter, och låt mig då påpeka att det gäller såväl nyttiga näringsämnen som starkt giftiga salter. Vad säger detta oss då? Är det, med tanke på vattnets egenskap som lösningsmedel, bra med en hög grundvattennivå uppströms Stackmoradammen och omgivande mark eller inte? Det verkar väl inte optimalt va?

Även om de flesta säkert är medveten om det så kanske det ändå måste påpekas att grundvatten definieras som det vatten som helt fyller hålrummen i marken. Grundvattenflöde i sin tur är grundvattnets rörelse i marken och det sker från högre nivåer mot lägre partier i terrängen. Grovt sett kan man säga att grundvattenytan följer markytan. Ett grundvattenflöde är som regel segt (även om det inte låter så). I en jordart av det slag som finns omkring soptippen så uppskattas flödets hastighet (hydraulisk konduktivitet) till 0,2 – 0,5 m/dygn eller 6 – 15 m/månad. I landskapet delar man in terrängen i inströmningsområden och utströmningsområden. För att förenkla det hela kan man säga att soptippen återfinns på ett inströmningsområde och Oreälven utgör utströmningsområde, där vatten från grundvatten tränger ut och bildar ytvatten.

Vattnet i Oreälven står alltså i direkt förbindelse med grundvattnet. Det är därmed helt naturligt att när Stackmoradammen rasar så påverkas grundvattnet i omgivande mark – det sjunker, vilket t ex förändrar utströmningsbilden och att brunnar uppströms dammläget sinar mm.

Ponera nu, i ett påhittat exempel, att man har en soptipp nära ett vattendrag och en kraftverksexploatör kommer och vill dämma upp ån. Följden blir då förhöjd grundvattennivå (förutom annan påverkan) på uppströmssidan (där även soptippen finns). En förhöjd grundvattennivå kommer då att medföra att större volymer förorenad jord kommer att exponeras för grundvatten, vilket innebär en ökad utlakning till grundvattnet och spridning med detta – ÖKAD UTLAKNING!!. En höjning av grundvattennivån till en tidigare uttorkad jord eller till ett fyllnadslager kommer medföra ökad spridningshastighet och ökad utspädning av föroreningar som följer grundvattenströmningen.

Resonemanget enligt ovan är inte helt kompatibelt till Stackmoradammen då denna funnits under lång tid och grundvattnet varit ”anpassat” till detta förhållande, men om vi vänder på det då. Dammen rivs bort och grundvattennivån sänks i omgivningarna uppströms dammen. Nu ges det plötsligt möjlighet till det omvända, dvs. minskad utlakning till grundvattnet och spridning med detta – MINSKAD UTLAKNING!! Observera att det här är tvärt emot vad vissa påstår – däribland lokala politiker m.fl.!

Ja, men säger någon då – det permanenta tillståndet som dammen har gett då – är inte det en trygghet? Denna frågeställning kan bemötas med det faktum att en högre grundvattennivå (med damm) än den naturliga (utan damm) oavsett, bör ge ett snabbare flöde på grundvattnet i uppströmsområdet, vilket i tur torde öka spridningshastigheten hos potentiella föroreningar, dvs. att det ur föroreningshänseende är negativt att behålla dämningen!

Påpekas skall även att grundvattennivåns flukutationer är av stor betydelse för läckaget från gamla deponier. Men betänk då att grundvattnets nivå i omgivande mark uppströms nuvarande dammläge faktiskt sänks av generellt sett om man river Stackmoradammen och då har man ju förskjutit ”fluktuationsområdet” nedåt, vilket är mycket positivt. Om man däremot bygger upp en damm så har man permanenterat detta område, vilket är  negativt!

När det gäller föroreningstransporten så sker den långsammare än grundvattnets flödeshastighet. Detta beror på en rad olika processer, som till exempel utspädningseffekter, fastläggning till partiklar och organiskt material, kemisk omvandling och biologisk nedbrytning mm. Ofta sammanställs dessa faktorer i vad som kallas retardation (fördröjning). På vilket sätt dessa faktorer påverkar spridningen av en förorening beror på dess egenskaper som är helt ämnesspecifika.

Föroreningar med densitet som vatten och som är vattenlösliga följer i princip grundvattnets strömningsriktning. Föroreningar med densitet tyngre än vatten och med låg vattenlöslighet tenderar att sjunka ner genom markprofilen och följa markens struktur mer än grundvattnets flödesriktning. Ämnen med låg vattenlöslighet tenderar att ackumuleras på organiska ytor och i organiskt material som till exempel humus och i vattenlevande organismer.

Vanligen indelas markföroreningar i fyra avdelningar; Vattentrogna ämnen, tungmetaller, fettlösliga organiska ämnen lättare än vatten respektive tyngre än vatten.

Ett vattentroget ämne följer i det närmaste grundvattnets strömningsriktning och hastighet och kan därför transporteras långt från föroreningskällan och nå känsliga recipienter. Dessa ämnen, som t ex är olika salter, läggs sällan fast och bryts ned dåligt.

Beträffande tungmetallerna är dessa inte helt vattentrogna utan dess spridning beror ofta på kemiska förutsättningar i marken.

I gruppen fettlösliga organiska ämnen lättare än vatten hittar vi oljeprodukter. När dessa når grundvattnet bildar de en hinna och följer strömriktningen. I motsvarande grupp tyngre än vatten har dessa svårt att lösas i vatten och dessa är mer beroende av geologi än vattenförhållande i sin spridningsbild.

När det gäller vilka föroreningar som finns i aktuell soptipp så är undertecknad absolut inte rätt person att uttala sig om det, men det är väl ingen vågad gissning om man säger att det finns representanter från samtliga 4 avdelningarna enligt ovan.

Oavsett vilket innehållet av föroreningar i aktuell soptipp så är ställningstagandet att ta bort dammen ur hänseendet ”rädsla-för-läckage-från-soptippen” enbart positivt! Inte det omvända som  somliga vill hävda! Det känns som om kopplingen dammen/soptippen är lite av karaktären bibelhistorier – hör man samma nötande hela tiden blir det till slut en sanning – var lite kritiska och sök reell kunskap i frågan.

Vi bör också observera att det framgent även finns en klimataspekt att ta hänsyn till när det gäller vår soptipp. Med förväntat ökade nederbördsmängder kommer självklart även ett ökat läckage av lakvattnet från vår gamla deponi.

Det finns utredningar som med all (ej) önskvärd tydlighet visar att från gamla soptippar (typ Orsas) kommer större mängder föroreningar att transporteras ut till följd kraftigare grundvattenfluktuationer i kombination med högre grundvattennivåer. Att då se till att grundvattennivån under soptippen och i omgivande mark är så låg som möjligt är en självklar utgångspunkt/ställningstagande eller faktiskt egentligen vår förbannade skyldighet.

/AB